I love you, Turkey!

Jeg, Erik og en masse andre klatrere var i Tyrkia over nyttår. Jeg spurte Erik om han ville skrive noe, og her følger hans CR. Ikke alt er nødvendigvis sant.

Turkiet

Eftersom vi är två snåla jävlar hade vi bett Jacob komma och hämta oss på flygplatsen istället för att ta en taxi som vanligt folk. Väl framme så lyser ”taxin” med sin frånvaro, Martin misströstar dock inte utan kommer med en briljant idé om hur vi ska kunna ta oss till ”gay byn” gratis: vi går! Det är ju bara två och en halv mil och vi har ju knappt mer än tjugo kilo att bära. Själv känner jag mej inte riktigt lika hurtig(läs snål) utan föreslår buss. Bussresan var visserligen billig men  tar resten av dagen i anspråk, så tyvärr hinns ingen klättring med. Dock inträffar det antagligen märkligaste under hela resan när Martin står i biljettkön på bussstationen i Antalya. En äldre man med böjt huvud som långsamt går förbi tittar plötsligt upp och säger snabbt ”I love you”  till Martin, för att sedan genast titta ner igen och gå vidare.

Bussen kostet oss hele 2 lire for en halvtimes reise (6 kr)

Erik lager diker for å føre vannet vekk fra det allerede klissvåte teltet med dets inventar

Andra dagen vaknar med en liten sjö i tältet och allting är blött. Vi sitter inne på restrangen hela dagen(givetvis utan att köpa någonting) och sen är det nyårsfest. Tredje dagen regnar det fortfarande men vi klättrar lite ändå på en klippa bredvid campingen.

Nästa dag är första riktiga klätterdagen och vi går till carky. Som andra led klättrar vi 7c med en förlängning. Martin klättrar först och nöjer sej med första ankaret. När jag kommer upp till första ankaret skriker Martin att jag ska fortsätta till nästa ankare vilket jag gör. Tyvärr har jag inga slingor med och utan tvingas skippa bult efter bult. När jag slutligen når ankaret är mina nerver helt förstörda och resten av dagen är det mest Martin som briljerar men att sighta en 8a.

När vi ska gå ock handla en dag i Geyik Bayiri stöter vi för första gången på de fruktade hundarna. Vi hade inte riktigt tagit varningarna på allvar kom således helt obeväpnade. Efter att ha lyckats undkomma den första med hjälp av stenar täljer vi till oss två rejäla påkar ock känner oss sedan lite tryggare. Som tur var var den värsta besten fastkedjad. 

Nästa dag sightar Martin en 7c som jag går i andra så nu är det officiellt, Matin är en bättre klättrare än jag.

Erik varmer opp på en 7b+ på sektor Carky

Lite vellykket highlining

Hjem igjen. Gratis, selvsagt